jag har aldrig varit något större fan utav skolan, blivit mobbad sen årskurs tre i stort sätt. Jag satt mest med näsan tryckt i en bok och läste tills så gott som alla böcker i skolans bibliotek var utläst och jag började rota i bokhyllan hemma. Jag blev en bokmal som pratade och stavade korrekt svenska, började skriva egna sagor och levde i sagornas värld. Jag va sämt så matte i klassen men duktig i språk, och hade några få vänner. Jag tyckte skolan var genomlidlig under dom åren, helt okej liksom förutom 2002 när min moster dog, då ville jag själv lägga mig ner och dö 8 år gammal. Jag ansåg att det var mitt fel att hon var död, jag förstod inte vad cancer var och trodde att hon hade funnits kvar om jag hade varit på sjukhuset den natten. Jag gick till skolan dagen efter med en stor klump i magen och blev retad tills jag låste in mig på toaletten och grät tills jag fick gå hem. Vintern 2004, när jag kom hem från thailand efter tsunamin skydde folk mig som pesten och jag stod där ensam och visste inte vad jag skulle göra, jag tror att jag var i chock då eftersom jag knappt hade några minnen därifrån. Jag levde med en smärta inom mig om att jag inte ville vara kvar där och det var knappt så jag gick ut femman men jag lyckades med en sista krafttagning. Jag kom in i bergtorps skolan (idag futura skolan) med inriktningen musik, drama & dans. Jag var överlycklig och sexan gick smärtfritt igenom, i sjuan blev det värre. Jag åkte neråt igen, åkte tåget själv och satt tyst i klassrummen med en bok. Jag började klä mig svart, färgade håret svartlila och klippte det till axlarna. Jag använde kajal runt ögonen och lyssnade på metal, inte för att jag mådde dåligt, utan för att jag ville se ut så. Det kändes som jag. Men i bergtorpsskolan gick även mina plågoandar sen österskärsskolan, som bara blev värre och värre. I sista terminen tog det stopp och jag pratade inte med någon längre, en dag blev jag till och med nedsparkad utav några killar som inte ville ha mig där. Jag satt ute på rasterna med en cigg i handen och grät och ville inget hellre än att sluta. Jag hade en tjej i klassen som jag hade umgåtts med sen sjuan som blev retad utav några killar som jag till slut fick nog av, jag slängde in honom i väggen och höll stryptag på honom. När hans vänner fortsatte utan honom så muggdoppade jag en utav dom, då slutade dom helt. Såklart fick min rektor veta det här och jag var inte välkommen tillbaka, jag blev erbjuden praktik på sl med att "tvätta bussar". Jag förlorade såklart alla betyg och kom inte in på något gymnasium, jag började i österåkers gymnasium men slutade efter 3 månader eftersom jag var så deprimerad att jag inte ens kunde gå upp ur sängen utan att må dåligt, kräkas, svimma osv. Det gick helt enkelt inte. Jag började i ÅVA gymnasium året efter och pluggade upp mina ämnen, jag gick från 0 till 6 betyg på ett år, jag var så lycklig att jag kunde dö. Jag hade haft det bästa skolåret i mitt liv och såg ljust på skolan den här gången även fast jag ett år innan hade kräkts utan för ÅVA pågrund av ångest, stress och rädsla. Jag kom in på Skärgårds gymnasiet med inrikting Hudterapeut. Jag som drömt om en egen nagelsalong! Allt var sjukt bra i början, vi var åtta tjejer och jag gick till skolan. Jag gjorde det jag skulle och höll mig i skinnet, tills mamma kastade ut mig och jag fick flytta från täby till rotebro. Det innebar 2 timmar till skolan, 2 timmar hem. Jag började miss sköta skolan såklart och fick dessutom veta att en tjej i min klass dejtade mitt ex som jag har varit sambo med. På nyår träffades jag och mitt ex, han berättade för mig att dom två inte sågs längre för att han inte var kär i henne, och vi hade sex, inget konstigt med det. Sen berättar vi för tjejen i min klass för båda mår sjukt dåligt över det vi gjort bakom hennes rygg. Hon lackade så klart ur, och jag va hit och dit, här och där och allt. Jag var inte längre välkommen i skolan och det var ingenting mellan mig och mitt ex, jag gick dit men blev utfryst. Jag hade ingenting där att göra längre, jag hade bara vänner i andra klasser och det innebar såklart att jag satt i cafeterian med dom istället. Nu har jag gått från bra betyg, till F i allt. Mina lärare tycker att jag ska hoppa av skolan, och det gör även min klass. Så nu ger jag upp, jag skiter i det här. Jag har försökt, och förlorat så många gånger. Enough is enough när man blir hotad om att bli slagen om man kommer till skolan för att jag "gav igen" på tjejen som dejtade mitt ex. Det dom inte vet om är att jag pratade med mitt ex om det innan vi träffades, och sa lycka till och va rädd om henne. Men varför ska jag försvara mig själv om nått dom aldrig kommer lyssna på? Jag ger upp nu, hej då skärgårds gymnasiet, hej då HUD12-Ni vann hoppas nu är glada nu när jag försvinner.

så vad ska jag berätta? att jag precis blev "dumpad" av killen jag gillar, för han visste inte vad han känner eller vad han vill med våran relation så han vill att vi är vänner just nu. Thats right people, I just got friendzoned!!!

så jag håller mig till det jag kan bäst! 

1. spendera pengar

2. skor

3. alla former utav alkohol

4. kläder

5. sova

så nu återgår jag till mitt vanliga liv! slutar ha mobilen i handen hela tiden, kan göra vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Jag kan ragga på vem jag vill, gå hem med vem jag vill, och festa hur jag vill. 

men vem lurar jag? mig själv? jo precis, jag gillar honom, men vad ska jag göra? tänker inte krypa för honom. inte det minsta, jag är klar med det där och jag klarar mig bra som singel. HAHA

idag är det dags för möte med lördags gruppen igen, mina sköna kollegor jag festar med varje lördag på klubb amnesia i sthlm. Får se vad det här mötet har att bjuda på. Har för övrigt varit i skolan idag och haft lite möten, har ändrat schema och fått godkännanden utav min rektor osv, så nu pluggar jag hälften distans hälften i skolan. skönt! Det innebär att jag nu kommer vara i skolan ca 2 lektioner per dag för att inte halka efter ännu mer, men det blir nog bra. Glad fettisdag förresten, borde lägga upp en bild på semlor men gillar varken mandelmassa eller grädde haha. Puss på er :)

dagens facelook plus lite snö i väntan på bussen!

jag har inte haft den bästa turen med killar, så när jag väl träffat någon så har jag bara stött bort dom."nej han gillar inte mig, han utnyttjar mig bara" är en vanlig tanke hos mig, så jag har helt enkelt kört mitt eget race och sårat fina killar på vägen. Och nu när jag träffat någon jag verkligen gillar, så blir jag rädd för att såra honom, den finaste killen jag någonsin mött. Jag är inte värd någon som honom och han förtjänar inte någon som mig. Jag vill bara vara med honom, han finns i mitt huvud konstant, jag är helt enkelt torsk på honom. Jag vågar inte bli kär, vågar inte ha ett förhållande, dels för att jag inte vill såra honom, och dels för att jag inte vill bli sårad. Och med mitt liv är det svårt att ha någon, men jag vill försöka, frågan är bara om jag vågar, chansa nu, eller bli lämnad ensam. Jag vill ha dig, min finaste <3

Jag är 18 år och 7 månader, vill inte växa upp ännu. Jag vill stanna tiden och kunna leva så som jag gör en stund till, inte för att det är bra, men för att det är mitt liv just nu och det vill jag inte ändra. Mitt liv består utav festande, från 21 till tidig morgon, och jag älskar det just då. När jag står på dansgolvet och det bara är där och nu, när alkoholen tar över och jag får vara den jag är utan att bry mig om vad andra tycker och tänker, att knyta nya kontakter man möter på klubben. Jag älskar det, men om jag skulle beskriva mitt liv med 3 ord så skulle det vara destruktivt, alkohol och sömn tyvärr. Jag vill inte växa upp ännu, men längtar efter ett bättre liv. Låt mig leva så här en stund till, så lovar jag att bättra mig sen (någon gång i livet).

jag har för mycket tankar för att kunna sova, jag ligger bara och stirrar och vet inte vart jag ska ta vägen. Mitt liv är komplicerat och så är jag, det går inte ihop. Jag är den som folk tror dom känner, men ingen vet vem jag är. Dom kommer aldrig veta, och det är så jag har valt det. Jag är privat av mig, vill inte att folk dömer för mitt förflutna vilket är lätt att göra.