Jag är livrädd för att leva just nu, tyvärr blir det så emellanåt. Jag är inte rädd för själva livet, utan för vad jag själv ska göra. Jag hat haft självskade beteende och kämpar fortfarande med det, jag ska aldrig mer skada mig själv - men jag är väldigt duktig på att straffa mig själv. Jag ser allt, ALLT som mitt fel och det är mig det är fel på. Jag är fel, jag gör fel jag har alltid varit fel. Jag kommer inte skriva mer, vill bara sova bort resten utav mitt liv nu. Som jag gjort i fyra år.

ja som rubriken säger, jag åkte tunnelbana från medborgarplatsen till rådmansgatan i lördags ensam då jag skulle till klubben. Det kom då på en utländsk man med kolsvarta ögon som brann, totalt livsfarlig såg han ut. Jag ville inte ha något bråk så jag såg ut genom fönstret eftersom jag var full och faktiskt ganska nöjd med livet, han satte sig mitt emot mig och lutade sig framåt medans han sökte min blick. Sen låste han ögonen i mina och sa;

"du tigger om att bli våldtagen din jävla överklass hora".

Jag visste inte vad jag skulle säga utan reste mig bara upp och klev av tunnelbanan.

Saken är den att jag kan klä mig ganska snobbigt ja, men jag har inga dyra kläder. Kvällen till ära gick jag med ett par svarta hm jeans, en vit tubtopp från ginatricot, min favorit blåa jacka från new yorker, min quiltade jacka från vila och ett par klackar från scorett. Så jag hade på mig kläder för ungefär 2000 kr om ens det och han kallade mig för "överklass". Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka, tyckte bara det hela var extremt obehagligt och nästan sprang till klubben och gömde mig bakom vakterna ifall han skulle komma. 

Varför håller folk på så här? Är det kul att skrämma ensamma tjejer med att man ska våldta dom? Det är inte första gången jag blivit hotad, men det är första gången jag blivit så skrämd utav en enda människa. Annars brukar jag vara rätt duktig på att resa mig upp och borsta av axlarna.

Kram!