So wake me up when it's all over
When I'm wiser and I'm older
All this time I was finding myself
And I didn't know I was lost

jag lever för idag, jag är tacksam för gårdagen och drömmer om morgondagen. Jag är så jävla lycklig just nu, jag vaknar upp och känner hur tacksam jag är över livet och tackar gud för att han inte lät mig dö under den värsta perioden utav mitt liv. Jag är lycklig, förstår ni? lycklig! 

Jag har slutat med alla mediciner, jag har inte psykologer, inga läkare, inga kontroller. Jag behöver inget akut nummer till en jour, jag är lycklig på egen hand. Jag kommer inte ihåg senast jag kände så här, om jag någonsin har gjort det. Jag har varit så olycklig, jag har sovit 18 timmar per dag, duschat 5 gånger om dagen, suttit i min garderob och gråtit, jag har skadat mig själv och hatat alla, men mig själv mest utav allt. 

Jag har stått och kollat på mig själv i spegeln, hatat allt jag sett, blivit äcklad och undvikit alla speglar efter det. Jag har förlorat allt, stått på mina knän och krypit fram. Jag har velat försvinna, planerat allt i minsta detalj och skrivit brev. Jag har gjort allt för att skada mig själv, jag har gjort allt för att skada andra.

Jag har levt utan vänner och utan familj, jag har eldat upp alla broar med mening, allt för att folk inte skulle komma mig nära, dom fick inte finnas i mitt liv.

Jag har slagits, spottats och sparkats. Jag har gjort allt möjligt som jag inte är stolt över, och varit med om saker ingen ska vara med om. Jag har varit psykiskt instabil och haft såna kraftiga panik ångest attacker att jag trodde mitt hjärta stannade, att nu är det slut, jag är klar, äntligen.

Nu står jag här, jag har ingen utbildning, ingen pojkvän, mardrömmar och jobbiga dagar.

Men jag har vänner som står med mig i vått och torrt, vänner som vill vara med mig för den jag är. Jag har en familj, en väldigt trasig en, men dom finns ändå där. Jag har ett jobb som jag kan sköta eftersom jag sover normala tider nu, och jag kan välja att läsa upp mina ämnen. Jag lever varje dag, jag har inte ångest längre. Jag har inga tvångstankar och jag hatar inte mig själv. Jag dricker för mycket, men jag gör det för att jag firar livet. Jag lever som allra mest på klubben, jag har hittat mig själv. Jag är jag, jag är Felicia Fillan Jonsson.

På måndag blir jag 19 år, och jag är lycklig.

Tack alla som har stått ut med mig, tagit emot mig med öppna armar och tack till er som vill vara i mitt liv.

Tack till mig själv som kämpat så jävla hårt, det här är din belöning. 

Njut

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hej kära vänner, eller ja.. bloggen jag kikade in på min ask och insåg hur omtyckt min blogg var, kanske lyckades jag hjälpa någon eller så skrattade ni åt mig. Men varför inte ge det ett försök till? Jag har mycket att berätta och dela med mig u...

6 månader har gått sedan jag träffade min underbara karl, det firas med en barnfri kväll med vin och trerätters i gamla stan. Min kärlek ...

när jag flyttade hemifrån hade jag som ett motto att alltid ha en vindunk eller två hemma, jag hade många vänner över och det var mycket sommarnätter på min altan så det var klart att vinet skulle finnas. Nu mer, har jag istället alltid fika hemma. J...