Den där mannen jag träffade i vintras, han som tog mitt hjärta direkt och hållt det hårt sen dess utan en chans för mig att stjäla tillbaka det, det är han som jag aldrig kommer komma ifrån.

Kärlek, nej det kan det inte vara, det är nog mer att vi behöver varandra, eller? Jag hoppas det, för vad händer om jag är kär? Kan jag ens bli kär? Jag tror inte det. Jag vill bara ha honom, men inte på ett kärleksfullt sätt - mer affärsmässigt, eller lurar jag mig själv?

Jag kan inte vara kär i någon som ljugit om sitt namn, haft en annan tjej framför mig sen tagit med mig hem. Det går bara inte, ändå smälter jag så fort jag ser hans namn på min display, åker med honom varje gång han står utanför klubben och väntar, träffar honom så fort vi har tid.

Han finns i mina tankar och behöver inte vara borta länge för att jag ska börja sakna honom. Men nej, jag är inte kär - jag är bara fast. Det kommer aldrig vara över för mig, inte ens efter någon utav oss är döda. Ögon och öron finns överallt, alltid tänka över sitt nästa steg likt ett schack spel - försiktigt tassa över minfältet. Jag klarar mig utan honom, bättre än med honom.

There's nothing in this world I would'nt do