Om jag skulle beskriva mig för andra, skulle jag beskriva mig som en glad tjej som trivs bra i sig själv, antar gärna nya utmaningar och är mycket social utav mig. Har inga som helst problem med sociala sammanhang och njuter utav livet varje sekund.

Men skulle jag vara ärlig, skulle jag beskriva mig som en fet ful tjej som mår så dåligt att hon inte ens klarar av att gå i skolan för att hon har haft en sån fuckad uppväxt. En som avskyr att vara ensam för att hon är rädd för sig själv och rädd för att vara med andra. En splittrad tjej som blev bortglömd nånstans i sina yngre år och inte kunnat sluta straffa sig själv efter det.

Det här är en del utav min fasad, jag skulle aldrig kunna visa upp mina svagheter, jag menar - fråga mitt ex bara. Han tyckte jag var mer robot än människa för att jag kunde bli så känslokall när saker blev för jobbigt