24/1 - 12

Jag bad mamma sätta in 400 kr på mitt konto för ca tre veckor sen för en dagsresa till Romme med min skola. Efter det har hon inte hört av sig någonting först idag när jag bråkade om pengarna för att kunna åka. Det fanns några få platser kvar och jag blev tillfrågad, så hon satte in 400 kr efter mycket bråk. Jag kom på att jag ska jobba i morgon så jag kan faktiskt inte åka, men visst ville jag göra det. Jag och pappa bråkade idag igen om Romme resan, jag ville sjukanmäla mig men han vägrade låta mig göra det, så jag gav upp och tänker jobba i morgon. Jag tjänar 1000 kr för några timmar på två dagar och kommer förmodligen få framtida jobb så jag kan inte förstöra den chansen, så jag köpte precis en bas tröja och en ny svart kavaj med pappa. När vi skulle gå till bilen stötte jag på mamma och hennes pojkvän, Rickard. Jag fortsatte gå och hon sprang ikapp mig när jag precis skulle in i bilen. När jag såg på henne blev jag så arg att jag kunde spotta henne rakt i ansiktet eller lika gärna sätta mig på garage golvet och bryta ihop. När vi bråkade tidigare idag så frågade hon vad jag hade menat när jag sa "jag kan anmäla dig för psykisk misshandel och det kan Linda också göra."

Hon ansåg att det var jag och Linda som hade mobbat henne under alla år och inte tvärt om, som det egentligen är. Sen jag var liten har mamma varit på oss två om våran vikt, vårt utseende, vår hållning, uttal och allt man kan döma oss för. Eftersom både jag och min syster fick akne och dessutom var mobbade så gick mamma på ännu hårdare, jag kommer fortfarande ihåg alla gånger linda kastat sig nerför trappan och låst in sig på rummet med tårarna forsandes, jag däremot var aldrig lika svag, eller lät henne i alla fall inte se det, jag ville inte ge henne den tillfredsställelsen. När jag såg henne nu kokade det inom mig, hon frågade mig om jag skulle komma förbi och hämta mina skidsaker, jag svarade 

- nej jag ska inte åka eftersom jag har jobb i morgon som jag inte har råd att missa, jag har inga pengar mamma, jag står i en garderob på Arlanda och tjänar 100kr/timme!

Jag ville bara skrika och gråta, äckliga kärring som inte förtjänar att vara någons mamma. Hon har fått mig att skada mig själv så många gånger och alla gånger jag gråtit i smyg för alla elaka ord hon sagt. Jag minns vårt sista stora bråk som slutade med att hon tog nycklarna, jag ångrar ingenting utav vad jag sa. Jag kom hem när hon sa åt mig att packa mina saker, att hon inte klarade av mig längre. Jag började packa som så många gånger förut och sa åt henne att dra åt helvete så fort hon kom i närheten utav mig. Hon började gråta floder och gnällde om att hon inte orkade just nu, vi bråkar bara, jag miss sköter mig osv. Innan jag puttade ut henne ur rummet vände jag mig om, såg henne i ögonen och sa;

-hämta din dildo och kör upp den i röven så som du gillar det. 

Hon tog mina nycklar och kastade ut mina saker. Efter det har det varit väldigt stelt men jag tyckte hon förtjänade det, efter allt hon sagt till mig, så som hur fet jag är, hur ful jag är, hur äcklig jag är, hur ingen någonsin skulle eller kommer älska någon som mig. Alla pojkvänner jag haft var bara med mig för att ha någon att ligga med, att bo hos, att utnyttja. Jag trodde henne och släpades ner i mörkret där jag skar upp mina armar, inte djupt, bara så det gjorde ont, jag ville inte dö, jag förtjänade inte det. Och nu stod hon där framför mig, kvinnan som kallade sig själv för min mamma. Jag vände på klacken och gick därifrån in i pappas bil och åkte iväg, efter några minuter fick jag ett sms där det stod "skulle vara mysigt om du kom i alla fall.. kram". Hon lämnade mig och jag är ingenting för henne förutom när hon behöver det, när jag ligger i sängen och gråter kan hon kolla in och säga "vad tjurar du om" men när hon ligger i sängen och gråter, då ska hela världen bry sig, pyssla om henne och älska henne, som att hon faktiskt förtjänade det. Den kvinnan kommer dö ensam, och jag tvekar på om hon ens ska få bli mormor till mina barn, vi delar inte ens efternamn, jag vill inte ha några band till en människa som går över lik utan att röra en min.