And all of a sudden, i could'nt care less. 2013 - go fuck yourself

Så små saker kan verkligen förstöra ens dag, sånt som får en att vilja sätta sig i ett hörn och gråta.

Så jag kan ju berätta att jag gått ner i vikt, inget jag har krigat för utan det är helt enkelt mindre alkohol och jag rör mig väldigt mycket på jobbet. Jag har gått ner två jeans storlekar, nästan 6 kilo och ja det syns. Fått kommentarer om det sen i helgen då det kom upp nya bilder på mig.

Det är nån snubbe som suttit och skrivit till mig i säkert 3 månader om ingenting egentligen, tydligen såg han mig i lördags men hälsade inte av nån anledning. Och från att ha haft en bra dag blev det till en utav dom sämre på grund utav ett ord han sa, "tjockis". Jag kände bara att jag är så jävla trött på att höra det.

Jag är kurvig, och jag älskar det. Jag vill inte vara vältränad eller planka. Jag har rumpa, tuttar och att ta i. Jag vill visa tjejer att man inte behöver ha mellanrum mellan låren, att man får ha fett på kroppen och att man får vara kurvig - det är sexigt.

Men folk har sett/ser mig som tjock, och nej. Jag är inte tjock, ser man mig som det har man en jävligt skev världsbild vilket är pinsamt.

Så till alla Haters, ja ni gör mig jävligt ledsen när ni säger att jag är tjock och ful men vet ni? Jag kommer inte banta, börja träna eller gå ner 20 kilo. Så vill ni fortsätta mer er skit, gör det. Jag borstar av mina axlar och fortsätter visa upp mina kurvor.

Ni vet när man träffar ens totala motsats, men man ändå kommer överens - så var det med killen jag träffade.

Han var positiv, glad, optimist, snäll och omtänksam.

Jag var negativ, bitchig, pessimist dryg och känslokall.
Jag har inte haft något seriöst på över ett år och vill inte ha det nu heller, vill inte ha koppel eller att någon kommer och ändrar på mina vanor.

Men den här killen, han vågade inte se mig i ögonen eller prata med mig på två månader förens efter en kväll då båda var as packade och började prata efter det. Någon månad efter följde han med mig hem och det var så det började. Jag skrämde livet ur stackarn och han vågade knappt säga emot mig. Efter en kväll jag hade jobbat så kom han till mig dyngrak och berättade att han hade känslor för mig, att han vill ha ett förhållande med mig och allt som hör till. Jag hade inte ljugit hittills, han visste exakt hur jag var och hur jag såg kollar - han visste vad han gav sig in på. Så jag ställde bara en fråga;
"Är du säker på det här?"

Efter den natten blev det många fler fyllda med samtal i flera timmar, telefonsamtal varje dag och flera sms. Jag började öppna upp mig och han blev allt modigare, han sa sanningen om vad han inte tyckte om med mig. Det var det vanliga, jag är bitchig, dryg, känslokall, söker bråk osv.. Och jag tänkte efter, ja det kanske är så men om han inte gillar den sidan utav mig - vad gillar han då?
Ja jo, han blev ju kär i den personen. Men han ville att jag skulle börja visa känslor och min "keliga" sida när vi var hemma.

Jag släppte garden och visade en del utav mig, mer än vad jag visar utåt.
Allt var bra, han fick träffa min mamma, min storasyster och hennes två barn och han var hemma hos mig allt oftare. Ja vi började bete oss mer som i ett förhållande helt enkelt, helt i hemlighet - för hans skull. Jag ville inte skriva ut honom här, på Facebook eller instagram för han vill inte att folk ska känna honom som min "pojkvän".

Vi har haft det as bra, inget bråk inget tjafs ingenting - vi har festat, sovit, ätit, umgåtts och allt som hör till.
Han blev min bästa vän, som jag berättade allt för.

När jag ringde honom inatt hörde jag direkt vad han gjorde, han var med en annan tjej. Jag sa att vi inte hade något mer att prata om, att han kunde dra åt helvete och ha det så bra.

Jag fick sms 1,5 timme senare där han stod på sina knän och kysste mina fötter. Och jag känner bara hur jag vill ha honom bredvid mig, men han har svikit mig. Jag är inte ledsen över "kärleken" utan över att någon jag litade på sårade mig - så ordentligt. Och det gör ont

Det enda jag kan känna nu är att jag ändrade på den jag var för honom, för hans skull.

Jag menar han har mitt lösenord på mobilen och går in på den när han vill och får läsa vad han vill, samma med min fb när han lånar min dator. Jag har inga som helst hemligheter för honom. Förutom jobb då, men det är sekretessbelagt.

Jag vill bara hålla om honom men ändå inte, det är så svårt..

Hjälp

Det har jag fått höra några gånger, ungefär lika många som jag blivit kallad för känslokall, och jag har just insett att så är det.

Under en tid har jag dejtat en kille, han var kär i mig och ville ha ett seriöst förhållande. Jag ville inte, för jag vill inte vara fast. Men under tiden jag varit med honom har jag inte rört någon annan, för jag var hans - och det skulle han veta.
I början av veckan träffade jag till och med hans familj, jag som aldrig (ALDRIG?!?!?!) gör det.

Imorse kände jag att något var jävligt fel, jag sa det till min syster som lugnade mig med att "nej han är in sån, det vet du. Han är den sista som skulle göra det"
Och ja, jag blev säker på honom igen.
Jag ringde honom efter jobbet för typ en timme sen då han är hos mig varenda jävla helg. Han sa att han var "väldigt upptagen just nu".
Jag ringde upp honom på vägen till bussen och wow..

Han var på Sankt eriksplan för han skulle sova borta hos "i Dont know".

Har så ont i magen och känner mig så jävla tom, så jävla sviken och så jävla övergiven. Helt plötsligt drar någon bort mattan under mina fötter och jag känner bara hur jag inte vill mer, jag har fått nog.

Jag har inget mer att säga, det finns inget att säga. Det känns som att jag blivit sviken utav min bästa vän, och jag orkar inte.

Jag vill gömma mig under täcket och inte komma fram förens jag är hel igen.

White room med syster!
Hörs imorn bitches

lyssna på dessa feta djs!

https://soundcloud.com/djnavidmedia

https://soundcloud.com/princevibes