Jag är livrädd för att leva just nu, tyvärr blir det så emellanåt. Jag är inte rädd för själva livet, utan för vad jag själv ska göra. Jag hat haft självskade beteende och kämpar fortfarande med det, jag ska aldrig mer skada mig själv - men jag är väldigt duktig på att straffa mig själv. Jag ser allt, ALLT som mitt fel och det är mig det är fel på. Jag är fel, jag gör fel jag har alltid varit fel. Jag kommer inte skriva mer, vill bara sova bort resten utav mitt liv nu. Som jag gjort i fyra år.