Passade på att mysa lite med missen innan jag åkte till jobbet, är så förbannat trött från gårdagen även fast vi stängde tidigare. Jag var hemma runt 01 och sov fram till 11 iaf, riktigt konstigt. Man märker att gästerna börjar komma tillbaka nu efter den sämsta tiden för nattklubbarna så jobben börjar rulla in igen. Så whats up today?
Våren är här, jag klicketiklackar mig runt stockholm med solglasögon och mina hörlurar, sommaren är på väg.

Puss darlings

[Bild]

det är sen vår och jag får ett meddelade från.. låt oss kalla honom Jim. 

"oj du var vacker, hur mår du?"

och ja, det var där historian började. Jim var en otrolig man, en livvakt som alltid var ute på uppdrag. Han kom från finland men kunde svenska, och oj så han charmade mig. Jag föll pladask för prince charming, med mörkt bruna ögon, svart hår, smilgropar och det vackraste leendet. Jim hade en otrolig kärlek för amerikanska bilar, han hade bland annat en svart dodge. Han tränade MMA och hade en riktigt sexig, vältränad kropp som skulle få dom flesta tjejerna att kasta av sig kläderna. Han hade ett hus i finland och en lägenhet mitt i centrala stockholm, gott om pengar och det snällaste hjärtat utav alla - och han ville ha mig.

den enda haken, såklart, var att han alltid befann sig i andra länder på hemliga uppdrag, det betydde att jag inte kunde nå honom förens hans uppdrag var avslutat och han var hemma. 

hade jag inte hört något från honom när uppdraget skulle vara slutfört så var han förmodligen död, och ja.. det var inget jag ville tro, men vad skulle jag göra? gå hemma och vänta? nej, så funkar inte jag.

den 22 juni 2013 åkte Jim iväg på ett uppdrag, han skulle höra av sig när det var slutfört, det sista jag sa då var;

jag sitter snällt kvar här hemma och väntar på herrn, var rädd om dig. puss

jag fick inget meddelande om att han hade landat, så jag blev orolig, den 24 juni skrev jag:

jag känner mig väldigt bortglömd, hör av dig så jag vet att du lever

jag fick inget svar även fast det gick fram signaler när jag ringde.

den 26 juni skickade jag mitt sista meddelande;

lever du?

tiden gick utan några tecken på att Jim levde, inga meddelanden, inga telefonsamtal, ingenting.

jag gav upp hoppet och plockade ner mitt hjärta i en ask igen, jag ville inte känna det här en gång till.

Jim var död.

Jag träffade en riktigt nörd då, men han fick mig att känna mig trygg och jag kunde ta hand om någon,

jag behövde tänka på någon annan än mig själv, vi kan kalla honom... Max.

Max var livrädd för mig, vågade inte se mig i ögonen och började nästan stamma när han pratade med mig, 

han betedde sig som en 10 åring och jag antar att det var därför jag tog honom under mina vingar. 

Jag kunde forma honom till den jag ville ha, han var så liten och osäker så jag vet inte.

Men jag och Max umgicks tills en natt då han var full och gav mig en kärleksförklaring, och jag valde att stanna.

och ja, jo, vi hade det väl bra även fast jag känner mig betydligt äldre än 19 (tro mig, jag vaknar varje dag och tror att jag ska gå i pension imorn) och han betedde sig som en 10 åring så gick vi ganska bra ihop, det enda var att han inte förstod vuxen snacket. Ville jag prata om oss så trodde han att det var om något som hade hänt samma dag och kom med all världens undanflykter och förklaringar, och jag stod inte ut. Han hade väldigt fria tyglar och kunde egentligen göra lite som han ville, korkad som man var och litade på honom.

Jag var iväg och jobbade en fredag och han blev kalasfull, gick hem med en tjej och jag fick samtal från några kollegor på den klubben om att Max hade gått med en tjej. Jag ringde upp honom direkt och ja.. jag kommer ihåg våran dialog så väl för då kunde jag verkligen känna hjärtat slås itu, ni kanske inte vet hur det känns, men hela världen tycks stanna, du känner inte hjärtat slå och du glömmer att andas tills du känner den där enda tåren rinna längst med kinden.

Jag; vad gör du?

max; jag är i sankt eriksplan

jag; jaha, men jag frågade vad du gör inte vart du är

Max; öhm, jag sover borta ikväll vi hörs imorn

jag; du behöver inte höra av dig något mer till mig, jag har inget mer att säga dig.

Han skickade då ett sms till mig att han mådde så jävla dåligt över vad han gjort mot mig, 

och ja sa till honom att han var bara ytterligare en utav alla som lovat att aldrig såra mig, men som ändå gjort det.

han ringde mig en timme senare och berättade att han hade vänt vid hennes dörr och promenerat hem då han varken hade pengar eller sl kort, jag vet inte vad jag ska tro, men den kvällen försvann det jag kände för honom.

den natten ringde jag min syster och min bästa vän med panikångest sittandes i duschen, och jag bröt mitt löfte till mig själv. Max fick en till chans, men utan känslor, det var pure mercy för att han mådde så dåligt över det han gjort, och ja, jag ville väl helt enkelt bara inte vara ensam.

den 10 februari 2014 fick jag ett meddelande utav en kille som kände igen mig, han frågade om det var jag som var Felicya - Jim, vaktens tjej. och ja jo, det antar jag att det var, varför undrade han det? han hade inget med mig att göra, och jag var så arg och ledsen på Jim att han som frågade fick ta rätt mycket skit från mig om hur respektlös han var som skrev till mig och frågade så. Han förstod nog inte riktigt, han verkade mest vifta bort det och väntade spänt på att berätta en stor nyhet, och tystade mig med att Jim lever.

Jim hade blivit skjuten med tre skott och legat i koma en månad, men han var ni vaken och på en rehabavdelning. Han hade inte vågat höra av sig till mig för att han ville inte såra mig, inte förstöra om jag hade pojkvän och inte heller störa mig efter så lång tid borta. Jag sa till mannen som skrev till mig att [dom båda kunde dra åt helvete,] Jim var död i mina ögon och jag ville inte höra något om honom.

den 10 februari kl 23.45 ringde min mobil med ett väldigt bekant nummer.. Det var Jim.

dagen efter lämnade jag Max och åkte utomlands, med Jims nummer sparat som en kontakt.

Helt plötsligt är jag hemma från mitt paradis och tillbaka i gråa lilla landet lagom med falukorv och mellanmjölk. Det är fredag och jag ska jobba precis som vanligt, helt sjukt egentligen hur jag gått från botten till hit. Jag ska vara brutalt ärlig, öppna upp mig själv och ge er en bit utav mig - för ett år sen fanns det inget annat än fest och alkohol i mitt liv, jag har provat droger ja men det är inget jag någonsin gillat. Mina såkallade vänner har lagt partydroger i mitt glas och jag festade i 50 timmar - i streck. Sen sov jag i tre dagar för att jag var så förstörd. Jag åkte limo, drack skumpa och dansade varje dag tisdag-söndag.
Alkoholen gjorde mig så förbannat lycklig och jag var odödlig, jag och mina vänner var störst bäst och vackrast - och ja, dom var jävligt bra vänner tills jag tackade nej till alkohol. Helt plötsligt var jag ute och festade 50 timmar i streck igen, jag visste att något var fel men vadå? Inte kan väl vänner droga en? Och jo, det kan dom.
Jag levde ungdomsdrömmen, jag åkte limo, jag var i Sthlm, jag drack skumpa och jag kom in på alla nattklubbar. Vi fick mail, sms och Facebook meddelanden utav klubbchefer som sponsrade oss med bord och skumpa så länge vi lämnade limon utanför deras klubb och var där och festade.

Jag ville ta livet av mig så fort jag var hemma, så jag drack vin. Jag hade en vindunk hemma och mötte sen upp mina vänner för mer alkohol. Så hur hade vi råd tänker ni kanske?
Jag betalade med min lön från personlig assistans och mitt skolbidrag, och ja man kommer väldigt långt på lite pengar bara man har rätt kontakter. Jag som jobbade på en klubb då hade gäster som betalade upp till 30 tusen för ett bord, så hur myet fick jag inte där tror ni? Sen pengar från klubben, jag levde livet jag trodde var drömmen.
Min närmaste vän i gänget tog faktiskt sms lån och hade skulder upp över öronen, men det var något jag aldrig någonsin fick berätta för någon, och det gjorde jag inte heller, det var våran hemlighet - tills han högg mig i ryggen.

Min syster fick min faktiskt bort från aökoholen när jag berättade helt ärligt att jag var beroende, att jag inte kunde vara nykter mer än några timmar. Och ja, jag blir fortfarande skitfull när jag festar men som i onsdags var jag ute efter jobbet, jag drack en halv cocktail och en cider sen gick jag hem.
Nu jobbar jag varje helg, jag spenderar inte pengar på limos och skumpa längre mer än på min och mina näras födelsedagar eller så.
Jag är 19 år, och mitt liv har varit full katastrof. Jag försöker fortfarande få det att rulla åt rätt håll, och än så länge går det faktiskt bra.