hej kära vänner, eller ja.. bloggen

jag kikade in på min ask och insåg hur omtyckt min blogg var, kanske lyckades jag hjälpa någon eller så skrattade ni åt mig. Men varför inte ge det ett försök till?

Jag har mycket att berätta och dela med mig utav, kanske till och med en del utav mitt hjärta, vi kan väl börja så?

Så vad har hänt sen sist?

Jag har flyttat ut från min "lilla" etta och bor nu i en stor fyra, jag jobbar som bartender och färgade håret blont.

Extremt konstig idé jag fick och såklart så skulle det genomföras, vi kvinnor.. 

Jag lever ett bra liv, jag mår bra! Men det här känns rätt tråkigt, man kanske skulle visa upp sina schyssta drinkar, vad man shoppar eller hur mycket jag bakar kanske?

vi får se, fniss...

Vad som skulle göra mig lycklig är såklart om ni hör av er till mig!

Jag har instagram där jag visar upp det mesta i mitt liv, och om ni saknar mig.. Så finns jag här!

Vi börjar så, det låter väl bra?

Jag saknar er!

6 månader har gått sedan jag träffade min underbara karl, det firas med en barnfri kväll med vin och trerätters i gamla stan. Min kärlek

när jag flyttade hemifrån hade jag som ett motto att alltid ha en vindunk eller två hemma, jag hade många vänner över och det var mycket sommarnätter på min altan så det var klart att vinet skulle finnas. Nu mer, har jag istället alltid fika hemma. Jag har inte lika många över nu när jag bor med J, men mina tjejer kommer titt som tätt precis som familjerna så då finns det oftast något hembakat att bjuda på. Annars har jag min choklad fondue jag fick i julklapp utav min kärlek, väl använd haha, så praktiskt när man inte har någon fantasi!

Har förövrigt blivit dagisfröken och åkte på influensa direkt, så jag sov bort hela helgen. Jag har fortfarande ont i lungorna men jag kämpar på, men man blir rastlös utav att vara hemma. Jag har läst ut två böcker, påbörjat en ny och idag bakade jag bullar. Ska se till att göra kolakakor någon dag, så gott och simpelt!
Bjuder på en bild ifrån förra lördagen när jag var iväg på jobb, bio blev det, natt på museet.
Puss på er

Jag tänker och tänker, och tänker, och tänker lite till. Snurrar runt i sängen, kan inte sova, det är för varmt.
Jag har ångest inför flytten, jag älskar lägenheten, och det är så mycket minnen som kommer upp till ytan. Dåliga, och bra.
Rensa bland minnen, sina personliga tillhörigheter, säga hej då till en älskad vän. Ska man verkligen känna så här om en lägenhet? Mitt hem, min fasta punkt, det är nog där skon klämmer. Mitt hem, min trygghet.
Jag tänker på alla dessa människor som har skadat mig, sårat mig. Alla sömnlösa nätter jag tillbringat i den lägenheten, all glädje jag fått uppleva i den.
Det är nog inte lägenheten jag är ledsen över, jag får skapa mig ett nytt hem, med någon jag älskar. Jag har en familj, kanske är det vad som skrämmer mig? Att ta det här enorma klivet och bli helt utlämnad, att ge någon chansen att såra en.
Innan jag träffade J så hade jag inte en tanke på familj, jag pratade knappt med min egen. Idag har jag två bonusbarn, den största utmaningen jag mött hittills, utan att skoja.
Mitt liv är så annorlunda, något jag aldrig hade kunnat förutse när jag mötte J, men jag är glad. Han gör mig glad. Han sätter min värld i gungning, och kompletterar mig.

Efter alla svek är jag rädd för att vara så här utlämnad, det förnekar jag inte. Jag har satsat allt nu, och jag ger honom chansen att såra mig.
För jag älskar honom

Har fixat skoställ till mina älsklingar idag, nu ska jag hämta resten utav mina skor och kläder så jag kommer någonstans. Sjukt ostädat, men ni får leva med det :*