Ingen sömn trots att jag är dödstrött, förhoppningsvis kommer det senare. Maten jag fick i mig vill komma upp igen vilket resulterar i mycket läsk..

Rensar mina kläder, rensar hela garderoben och bokat tvätt tid. Rensat köket på all porslin och kräkts efter disken i diskhon, slängde nästan allt porslin där i. Tvättkorgen överfull och 5 kassar pant, hundra soppåsar och dammsugaren mätt av dammtussar större än min katt.

Tomhet, sorg, ilska.

När man hör de mest sorgsna tonerna i varje låt, hur de klingar i takt med att sanningen långsamt sjunker in i dig.
Du kommer aldrig mer att få träffa den personen, det finns inget kvar.

Konstiga drömmar, inga hungerkänslor och ett enormt sötsur. Mascara som smetas ut och ett hål imorn dig - känslokall.

När man ska vara ett stöd för sina nära och kära men känner sig ensammare än någonsin.

Sorg.

Kaos i mitt liv just nu, saknas bara en droppe sen är bägaren full.

27 dagar kvar.

Så glad att jag har mina tjejer, och världens finaste kille i mitt liv..

Talk to you later

Vad säger ni darlings?
Vill ni höra lite om mitt fabulösa liv som en bitch? Funderar starkt på att intervjua mig själv, en dj jag är nära vän med gav mig idén och skrattade tills han grät när vi pratade om det haha, "hur känns det att vara en bitch?"

För övrigt ska jag vara med i en podcast inom kort, personen valde rätt person då det handlar om skvaller ;) jag har inte kunnat boka in en tid ännu pga mitt stressiga schema, jobbigt att springa mellan nattklubbar och drick alkohol ;)

Så nu ska jag sova, kvällen har varit lång och jag är trött! Puss darlings

så varför min bloggning varit så extremt dålig under december - nu är för att jag går in i en deppression från några dagar innan julafton till några dagar efter nyår.

för 9 år sen hände något jaginte ens önskar min värste fiende, 

jag var med min familj i thailand.

den 26 december kom en förödande våg som förstörde allt i dess väg,

den tog så många liv och för oss som överlevde?

ja jag kan inte se vatten på samma sätt.

vatten är farligare än den värste mördaren,

jag är så rädd för att en ny våg ska komma, den här gången för mig.

jag tror på att ödet redan är bestämt,

och har du lurat ödet en gång så kommer det att fortsätta försöka.

ni som aldrig upplevt något så traumatiskt vet inte hur det känns att ständigt behöva ha kontroll,

hur du får hjärtstillestånd så fort du hör ett skrik på stranden.

när du inte ens kan stå på vägen bredvid havet när det är vågor, det går inte att förklara.

jag måste alltid ha en plan A & B, ifall att något händer.

"där kan jag springa upp, där är jag säker, funkar inte det så måste jag göra det här"

PTSD

googla det.

Den enda som får mig på rätt vägar, får mig att hålla mig i skinnet och får mig att släppa min iskalla fasad.

Den enda jag sänker garden mot och som kan få mig lugn genom att lägga handen på min axel.

Jag har kaosat precis som den jag är när han varit bortrest, jag har varit mig själv igen. Nu är han hemma, och jag har haft 3 nyktra utgångar i rad.

Han är den enda som lockar fram min bättre sida.